<3

Jag vet varför jag alltid kommer tillbaka till dig, för att du faktiskt betydde väldigt mkt för mig, för att du var där när saker var som värst, för att jag vet att du alltid gör mig glad och varm inombords. Jag kan bara inte hjälpa det, det är ju så. En falsk trygghet du byggt upp för mig i mitt hjärta. Hur skönt det var att veta vart du stod, vart vi var, att du kände mig och att jag litade på dig mest av allt.
Det är så jag kände, så du fortfarande känns för mig.

Jag vet att jag är helt förstörd inombords och att jag inte kan gå vidare med mitt liv och lita på nya människor. Jag är sån, livet har gjort mig sån och jag orkar inte streta imot, bli sårad, lära mig nya saker av främmande människor, lära mig lita på folk. Jag kan bara inte, iaf inte just nu, så jag antar att jag håller kvar i det lilla trygga jag har i mitt liv när alla andra lämnat mig. 

Jag vet att du inte vet vad jag gått igenom eller hur illa jag blivit, hur svårt det ibland känns vissa dagar.
Hur skönt det känns att hänga fast sig vid saker eller personer. 

Du kan hata mig för evigt om du vill, men jag kommer nog alltid känna så när det gäller dig. Att det inte splar roll om jag kände dig för många år sen, du gör mig ändå glad. Jag saknar dig som min bästavän

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0