S, tell me a secret and you will know mine

Du gör mig lycklig

Håller handen för munnen när jag skriker och gråter ut i sorg

Viste inte att bloggen skulle kräva såhär mkt arbete, men de tar sig. Det ser iaf lite okej ut nu, får fixa mer imorgon om jag orkar. Man kommer ju knappt ihåg något om sånt längre och allt data språk bara... :o

Måste fixa bloggen, ska börja bli mer aktiv! Har saknat den!

Kan knappt beskriva dig, vet inte hur jag ska förklara.

it's time to accept and let go, just give in and lose

Dreams are for people that dont live there actual life.

...Jag är i mitten av detta:

...Most signal transduction involves the binding of extracellular signaling molecules  to cell-surface receptors. While triggering events inside the cell, such receptors typically face outward from the plasma membrane. Intracellular signaling cascades can also be triggered through cell-substratum interactions. One example is integrins, which bind ligands found within the extracellular matrix....

Jo jag har länge funderat på vad jag ska säga eller hur jag ska säga det, men ett tag kommer det nog dröja tills texten om varför allt föll på plats eller i bitar kommer.

Tänk om man bara kunde få börja om, vakna upp på en sommaräng och vara någon annanstans, glömma gamla misstag, vänner man haft, familjen som skulle funnits där för en.

Ibland är det svårt när man inte har någonstans att ta vägen...

Jag vet varför jag alltid kommer tillbaka till dig, för att du faktiskt betydde väldigt mkt för mig, för att du var där när saker var som värst, för att jag vet att du alltid gör mig glad och varm inombords. Jag kan bara inte hjälpa det, det är ju så. En falsk trygghet du byggt upp för mig i mitt hjärta. Hur skönt det var att veta vart du stod, vart vi var, att du kände mig och att jag litade på dig mest av allt.
Det är så jag kände, så du fortfarande känns för mig.

Jag vet att jag är helt förstörd inombords och att jag inte kan gå vidare med mitt liv och lita på nya människor. Jag är sån, livet har gjort mig sån och jag orkar inte streta imot, bli sårad, lära mig nya saker av främmande människor, lära mig lita på folk. Jag kan bara inte, iaf inte just nu, så jag antar att jag håller kvar i det lilla trygga jag har i mitt liv när alla andra lämnat mig. 

Jag vet att du inte vet vad jag gått igenom eller hur illa jag blivit, hur svårt det ibland känns vissa dagar.
Hur skönt det känns att hänga fast sig vid saker eller personer. 

Du kan hata mig för evigt om du vill, men jag kommer nog alltid känna så när det gäller dig. Att det inte splar roll om jag kände dig för många år sen, du gör mig ändå glad. Jag saknar dig som min bästavän

Tänker du någon gg på mig?