S, tell me a secret and you will know mine

I waked a long way trought darks and sadness, but I finally saw the light.
To my help I had time and a candle. That's all it takes.

Jo när man snackar med folk om det så säger de flesta att man bara ska släppa det o gå vidare, göra massa roliga saker m.m.
Men så är det ju verkligen inte, då "glömmer" man ju bara det o sen när alla kompisarna inte är där så kommer all skit o man mår som ett helvete. Så skit i alla: skaffa dig en ny, umgås med oss hela tiden, du kan alltid ringa mig blabla

jo jag vet att man behöver sina vänner som mesta då o det är ju också då man ser vilka som finns där för en, men ändå. Skit i det, du måste ha tid för dig själv, du måste ta dig tid att minnas, ta dig tid att ha ont.
För om det inte gör ont o man inte gråter så placerar man allt inom sig, de funkar, men inte i längden.

Så mitt råd är, skit i alla, ta dig tid att tänka på det, gråt o sitt hemma själv ett tag.
Jo vist är det ett helvete o man k'nner sig ensam o allt. Men det är de som hjälper, att ta tag i det och tänka igenom det.
För hur många kompisar, personer du än snackar med så kommer de säga samma sak eller i olika former, jo vist att det är lätt för dig att bara: ska gå vidare, inte mnå skit om personen. Men vi är mänsliga så näää, de funkar inte.

Men efter ett tag, en tid av gråtande o helvete så kommer det bli lättare o då ska du ta de rådet, att gå vidare.
För då har du krafterna att göra det och mår inte lika skit över allt längre.

Haha, igår hängde jag runt med 2 häärliga människor o hade det lite kul. Mer behöver jag nog inte säga ^^

Då har man varit på graven, 2 vita rosor med vardera llyster nu på en bergskant i minneslunden.
Hoppas vi möts när min tid är inne, för ni finns i våra minnen o i vardagen vi lever i

Hur hårt vi än kämpar så minns vi er, hur hård vardagen är så vill vi ändå minnas.

Till mina båda farfäder o till min kärleks mamma.

Då ska jag ta en sväng till graven, lite tidigare än alla andra, men mkt lungnare. Skulle ha varit kul att åka till skogskyrkogården o se alla ljus på halloween ! Men man får väll ta det nästa år isf, huvudsaken man minns sina bortgånga någon gg på året.

Så imorrn ska jag hinna åka in eller iaf besöka kyrkogården här i lilla tyresö. Gillar faktiskt deras minneslund.

imorrn tänder jag ett ljus för henne också, för alla behöver bli ihågkomna.

Det känns skönt att veta att du är trygg o säker.

Jag är inte tråkig, jag bara tar ansvar o har aldrig fått vara ett barn

Då satt jag 7 timmar om inte mer o gjorde högskoleprovet! jo det gick faktiskt ganska bra :)
Fick luite konsekvenser av att sitta inomhus så länge med bara massa godis, hahha, jo de som var med mig igå¨r märkte nog att jag var helt hög på socker. HAHA, det har aldrig hänt mig förut, brukar hinna få migrän innan, men men. Så då drog jag åt mig E o vi gick på fjortis fest XD

Det var en härlig kväll de måste jag säga.

Blev inget snack, han kanske älskar en annan

Idag har känts lång, kanske för att jag för en gg skull gick på idrotten o inte försov mig.
Kom precis hem, det är så tyst o jag orkar bara inte plugga.
Hittade dina mjukisar under min moppejacka. Höll dom ett tag o kände lukten av dig, av ditt hus o allt som har med dig att göra. Trodde inte jag hade några av dina saker kvar hemma hos mig, men tydligen hade jag glömt packa ner dom.
Jag undrar när du kommer för att hämta dom, undrar om du någon gg kommer ens prata med mig igen.

Jag har många funderingar som äter mig up inifrån, jag orkar inte längre äta, mår illa o känner för att bara försvinna.
Känns inte direkt kul med lov heller, har inget direkt planerat o många ska bort, så får väll se vad jag ska göra. Känns ju jättekul att sitta hemma o deppa...

Jag vet inte längre vad jag känner, idag har jag bara varit tom, inte orkat gråta, inte varit glad o velat snacka med någon direkt.

Jag har stött på detta förut, att efter stormen kommer lugnet, allt blir som bortblåst, som om du gått bort från mig för så länge sedan...som om inget längre betyder något o att endast tiden kan ge mig hopp om mig.
Jag orkar inte längre bry mig om vad du tycker, vad alla tänker o hur du mår.

För du mår ändå skit, alla ser att du är deppig. Men det är väll bara de jag inte förstår längre.
Varför är du det? deppig.
Varför låssas du må bra när allt må ha fallit.
Men jag tror inte du mår dåligt av mig iaf, för jag finns ju i princip inte i dit liv även fast du hela tiden snackar om mig.
Men du gjorde ditt val, de skulle få allt o bli bättre. Men har det fått de?

Jag antar att jag ändå saknar dig, iaf lite. Skulle vara skönt att ha dig sittandes bredvid mig när jag pluggar, att du spelar gitarr eller nåt.
Jag antar att jag längtar till saker som de brukade vara, då när jag var lycklig.
Men så kommer de ju aldrig bli igen, så varför tänker man tillbaka?

Kanske för att man för en stund insåg att man var lycklig

Det är så, vi är svikna orkar inte ta hand om alla problem, vi bara låter allt krossas till golvet som kristallglas.
Jo jättelätt att sedan plocka upp alla bitarna o få en helhet igen.
Alla är vi väll inte starka o håller huvudet högt, vi alla faller, nån gg.
Men det beror på hur illa vi faller också, på från hur hög höjd vi hoppar ut mot stupet. Jag är stark, men jag är också sårbar, för jag håller som många andra, allt inom mig.

Men allt som jag gått igenom o allt jag bearbetat längst vägen har fått mig att bli stark, har fått mig att orka med vad som än kommer i min väg. Men klart att problemen är stora o hopplösa i början, men jag tror man inser sedan att det går att fixa.
Det må inte finnas en helhet kvar, men då är det bara att börja om, köpa en ny kristallvas.
Folk säger att det är de som kallas att gå vidare. Men det är inte det, att gå vidare, det är en lång process som kan ta år. Det är den processen som får oss att inse o se allt på ett annat sätt.
Det är en sak man måste ta tag i, en del av ens liv, en annan människa.
Det går inte bara att gå vidare i livet, att bara ignorera sina problem o bara förtränga allt.
För när saker är som värst o du ä'r ensam i världen, det är då allt kommer som niagrafallen fallande rakt ner på dig.
Det är då du känner nåt, det är då behöver den du förlorat. Det är då du önskar att saker kunde bara annorlunda,
men det är då, då allt är försent. Det är då man sårat, svikit o aldrig insett vad personen betydde för en.
Men då är det försent, för då kommer du ha kastat din kristall vas i golvet o fått sett personen förgäves försöka fixa ihop den igen. Det är då du inte längre kan köpa en ny, för att allt ska vara bra.
För vasen representerar dig, det var de vi hade, de som alla minnen rymmer. Det är just den vasen som är du.

du kan springa hur långt du vill, du kan önska bort mig, o förtränga. Men vet du, jag kommer komma någon dag, du kommer minnas mig, du kommer gråta o förhoppningsvis inse vad du gjort.
Kommer allt vara värt  det då?
Tror du jag kommer stå kvar här då?

Att alla går o snackar skit, att alla bara ljuger. Alla tycker jag är sån, men jag är alltid ärlig.
viste vi inte att det var Corey själv som sa att han brukar mysa med Lisa?

det är han som är störd av att jag snackar med massa folk o har vänner nu, för han vill vända alla emot mig.
För han orkar inte gå vidare i sitt liv, för han kan inte snacka med mig o då blir det jobbigt att se mig, att veta att jag finns där.
Varför blir du störd?
Varför är det svårt?
Alla säger att du mår dåligt o jag borde respektera det, snarare borde man fråga varför du gör det.
För att jag stör ditt liv?
Du, jag har varit ditt liv. Så välkommen till verkligheten.

Men vist, snacka skit om att jag gör fel, att det inte finns nåt, att du vill gå vidare o jag bara tjatar om allt. Men jag förtjänar det, efter allt, jag har fan gjort allt för dig.

För det kan ju inte vara pga mig, för jag finns ju inte i din värld längre, jag är ingen, inte ens någon du träffat.
Så lilla du, varför mår du så dåligt?
Varför kan du inte bara ta ett avslut, för du vet att jag sagt att du aldrig mer efter det behöver snacka med mig. Jag lovar att vara kall o inte se dig, precis som du inte ser mig. Jag vet, det kan vara svårt i skolan, men det går ju flera hundra där, du kan vara en av dom.

Men jag antar att vi ses på fredag, eller iaf att dom ser mig

Det finns så mkt mer i livet än vi kan ana, så mkt lycka att det inte går att förklara. Motgångarna måste man väll kämpa sig igenom, o när man känner sig trött ska det finnas folk som stöttar en.
Man må älska, men man må också känna smärta, känna lycka o olycka.
Men en sak är säker,

Jag, jag kommer alltid resa mig upp igen o fortsätta kämpa. Kanske kämpa för fel saker o för något som inte betyder något. Men för mig kan de betyda mkt o det är de jag kämpar för.
Vissa dagar kommer jag falla, men jag kommer resa mig efter ett tag, jag kommer inse vad livet har att ge mig.

Idag insåg jag vad som kan ge mig lycka o vad som får min dag att inte kännas lika lång.

Man måste bara hitta det, de som får solen att skina inom sig när det regnar o är mörkt. Det finns något varjedag.

är precis som det låter, att älska tills man inte mer kan älska.
Men då har man inte älskat klart utan då älskar man bara mer.

Frågan är bara hur man slutar älska?
Men det gör man aldrig, man bara gömmer det inom sig.

I'm so dramaqueen, but by the right reasons.

Skriver jag nu att det gör ont, någonstans där inne har nu idag, eller igår gått sönder.
Känns som ingen kan lyssna o jag önska jag kunde hålla om dig en sista gång o gråta ut allt som finns kvar...

för de hålet som bildats, de kan ingen fylla

Idag mådde C bra, han har lisa o hon betyder allt för honom. Som vän, om jag får använda de termerna men men, mys mys.
Han saknar nog inte mig speciellt mkt o vill bara bli av med mig. De märks o det gör nog inte ont längre i hans hjärta. Det borde inte göra ont, det borde kännas bra, för de han har gjort är för att må bättre. Men jag förstår då inte varför han mår skit o leker en lek som heter såra-s-mest-o-vem-mår-bäst

Han tror att han komemr vinna. Men det finns bara föörlorare på denna lek.
Man förlorar alltid något. Men jag har redan förlorat allt, så det är din tur att spela.
Du har nu förlorat förståndet, respekten o "att må dåligt"
vill du ens veta vad nästa är?

Men hur gör man de?
Hur blir man av med mig?

Han tror det rätta att göra är att ignorera mig o såra mig. För på de sättet kommer han bli av med mig o slippa reda ut allt som hänt. Men jag vet inte varför jag fortfarande står upp, jag står upp o tar all skit.

Varför? för att jag bryr mig, för att han "är" min bästa vän o för att jag aldrig ger upp.

Jag kan inte ens förstå hur man kan göra såhär mot någon, inte mindre någon man älskar, älskat. Att bara försöka glömma o gå vidare. Det är inte så lätt. Det kommer tillbaka till en. De kommer slå honom så hårt i ansiktet att det inte är sant.

Jag är viktig, jag är någon, jag är något som känns. Något som kommer kännas en lång stund.
Så när du medvetet sårar o förudmjukar någon, då tror jag på fud eller karma. Jag tror att du kommer känna de jag känner, men mkt värre. Att du en dag kommer inse att du gått miste om någon som kunde stått på din sida hela ditt liv.
För jag är sån, jag finns där, alltid. Men de du gör mot mig kommer stänga mig från dig, jag kommer hata dig, få dig att gå igenom de samma om du fortsätter. Jag kommer önska dig de, fast jag bryr mig.
För till sist kommer jag inte bry mig mer, då kommer jag se dig i ögonen med rent hat, då, då kanske du inser att det inte var värt det.

Jag hoppas du en dag inser, inser o ser mig framför dig. Inser att jag aldrig skulle lämnat din sida, aldrig skulle gått iväg, alltid orkat med dig o kämpat för dig, hur mkt det än skulle tagit av mig, jag skulle kämpat, för dig, för att du skulle få det bra.

Det har jag alltid gjort, kämpat för dig. För oss. För dig...
Allt har jag låtit mig själv genomlida för att du skulle få det bra, jag har stått stadig när din familj sårat mig, jag har stått kvar när du sårat mig. Jag har tagit all skit, från alla o när du var sur, då fick jag hantera det o alltid minnas att du älskade mig, mest av allt. För de har jag orkat.
För att jag älskade dig, mest av allt, du var min bästa vän, min familj o de jag levde för. Du var min framtid o mitt hopp, du fick mig att må bra o vara glad. Jag tog alltid hand om dig med öppna armar, fanns alltid där för att öppna mig o hade alltid min dörr öppen.

Men nu vill jag stänga den, stänga den för alltid, för det är kallt o blåser, o det kommer ingen genom dörren längre. Kommer aldrig komma någon, nå mer.

Du, varför är det så svårt?
Varför ligger du hemma sömnlös o gråter?
Varför, varför vill du skada mig tills jag faller ihop o gråter?

jag ger mig om du lyckas o vill.

Dagarna passerar allt snabbare tycker jag, men jag vaknar fortfarande mitt i natten o kan inte somna om. Tänker på allt som hänt o på hur svårt det varit o vad jag har gjort fel.
Men man kan ju inte tänka så, men jag gör j det ändå... det är svårt att kämpa o nu när du inte ens snacka med mig så antar jag att du gett upp hoppet om mig o om våran vänskap också. Vet inte vad jag ska tro eller göra så får bara sitta hemma o hoppas på att något kanske händer.

Men känns som att om du bara släpper mig så kommer du inte snacka med mig mer, det brukar vara så. Folk kan bara inte snacka med mig när jag är sur eller ledsen.. de gäller alla, inga undantag. Eller så skiter bara folk i att jag mår dåligt, men det gör inte så mkt. Jag har förstått verkligheten runt mig.
Men jag vet att ju längre tid de går ju mindre snackar vi o ju längre tid man inte snakcar med varandra ju svårare blir det att hitta tillbaka o ha nåt att snacka om.

Jag vet inte vad som kommer hända o ja jag är skit rädd för vad som kommer hända nästa dag o dagen efter det...
nästan så man sitter hemma o har ångest över det.

Men jag tycker bara det är så orättvist, jag fanns fan alltid där för dig o de kändes som om du inte uppskattade mig ens o nu håller du på o leker eller vad du gör o så får jag inte höra av mig eller nåt.
Det är förjävligt, jo det är verkligen det. Rädsla o sorg blandat med oro o tårar.
Fattar inte att jag går igenom dethär just nu, att det ens kunde hända. Men jag fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv.

Men jag antar att de betyder att du betyder mkt o att jag fortfarande känner nåt. 

Känner mig bara så ensam just nu, vet inte vad jag ska göra. Väntar bara på att C ska ringa så jag kan säga till han att jag backar off.
På så sätt kan han koncentrera sig på sitt liv o jag på mitt. Men fan vad det gör ont ! jag saknar honom såå mkt o det känns som om han inte kommer snacka med mig på ett tag, känns som om allt vi hade bara kommer rinna ut i sanden... jag vill inte ! jag vill inte ! du var inte bara min pojkvän, du var min familj också....

Men jag vill ju inte pressa honom, men det känns bara som om att försöka glömma kommer leda till de o att inte få umgås med honom gör sååå ont just nu, vill bara hålla on honom...

Jag saknar honom så mkt o oroar mig så det gör ont. Jag orkar bara inte tänka på vad som hä'nder imorrn eller dagen där på.
Längtar inte alls till lovet, känns som om jag bara kommer sitta hemma o va emo. Känns ju som om det inte kommer hinna fixa sig på 2 veckor till... känns som om jag kommer må så jävla dåligt när jag får sitta hemma.
För nu är man ju iaf i skolan, några timmar på dagen. Men det är jobbigt att komma hem, hem till några som hatar en o till ensamheten...

Allså fuck allt, jag mår så jävla skit nu. Det har gått mer än en vvecka o det känns som om inget blir bättre.

Du fattar inte hur svårt det är för mig, jag får inte fråga hur du mår, jag får inte fråga vad som hänt, varför du bråkat med dina föräldrar, vad ni snackat om.

Det känns som om jag bara glider ifrån dig.

Du umgås jättemkt med Lisa nu också o n i messar hela tiden, vad fan ska jag tro? När du sähger att du inte kan messa o så messar du henne fast messtet kom till mig. Vad ska jag tro?
jag vet att det är svårt, men vad fan är det då för mig?!

Jag kan inte göra nåt, vet inte vad jag ska tänka eller tro.

Ni är så jävla taskiga emot mig, bara går nästan hand i hand i skolan o ignorerar mig. Fattar ni inte att det gör ont eller? Att det känns jobbigt att inte kunna snacka med dig eller ens messa?

Hon har tagit min plats nu, hon finns där för dig o du vill öppna dig för henne. FAN !
Du förstår inte hur svårt det är ! kan du inte visa lite respekt för oss? för de vi hade o för att vi ska vara kompisar.
Eller är vi bara kompisar när vi är själva, då ingen annan ser?
Känns bara som om du försöker bevisa för alla att allt är bra när jag mår skit o du knappt vill snacka med mig.
Det känns bara som om du skiter i allt, men jag vet att du mår dåligt av allt. Men ändå! Snacka med mig !

Kan ingen bara hjälpa mig? Jag vet inte vad jag ska göra längre. Känns bara som allt är slut, speciellt idag. För idag är det ju våran månadsdag....

Vad fan har hänt?

='( Idag hade det blivit precis 8 månader....



jag saknar dig, o nu snackar vi inte ens...

Jag vet inte varför jag inte gillar helger nå mer. känns bara som om emsamheten o allt tjafs bara uppstår som en våg på fredagen efter skolan. De lämnar en inte heller förren sent på söndagen då man får ångest för skolan ist.

Jag som inte har så många vänner o ingen familj som bryr sig. Då känns det som om ingen finns där nu. Alla bara vänder ryggen emot o orkar inte.
Det har väll iof alltid varit så, att när något händer mig går bara alla o jag blir ensam kvar.

Nu känns det extra jobbigt, nu när jag förlorat mitt allt.
Det bara känns som om världen gått under o jag inte har någonstans att gå.

de sägs ju att livet är vad man för det till. Men då känns det verkligen som jag förstört hela mitt liv hela tiden.
Jag kan bara inte tänka framåt, kan inte se positivt eller orka med något längre.

jag vet bara inte vad som hänt, känns som om jag alltid klarat mig, men inte nu längre.

Ja, idag var den en dålig dag, igår var bättre. Jag vet att du inte längre älskar mig. Men jag älskar dig så mkt.
Idag börjas avvänjingen, jag ska ge upp. Gå vidare o knulla alla i landet

Jag bara orkar inte mer, jag orkar inte kämpa. För det finns inget kvar att kämpa för längre.
Förlåt K, jag önska jag inte kommit till dig...

Jag kan inte sova längre, kan knappt äta. Jag vet inte vad jag ska göra längre.

Nu har jag förlorat allt, snart min arm också.
Känns bara som om hela litet har krashat ner på mig, denna gg mkt hårdare.

vill bara dö

Jippi :) kanelbullens dag idag ^^