S, tell me a secret and you will know mine

Det gör ont i mig än, har nog gjort de ett par dagar nu. Har bara inte orkat, har bara inte velat. Jag har försökt så mkt ! förgäves för att inte förlora dig.
Så har livet slagit mig i ansiktet igen, eller snarare i hjärtat. Känns som om en kviv har slagits in o så drog du ut den så att jag skulle kunna se blodet falla.
Jag vet inte, jag har väll problem, jag vet bara inte vad jag ska göra längre.
Du var viktig som vän, som någon som fick mig glad.

Jag öppnar mig nästan aldrig för folk, är väll rädd för att vara sårbar. Jag vet, det gör mig inte till en så trevlig person o man får inte ut så mkt av mig, men jag öppnade mig för dig, litade på dig o höll dig hårt intill mig.

Det räcker väll inte att vara jag längre, det räcker inte att bara finnas där, alla kräver nåt mer verkar det som.
Känns som om jag bara skriver för att skriva något,

men det är för att det inte längre finns något kvar inom mig, inget.