idag
Idag har känts lång, kanske för att jag för en gg skull gick på idrotten o inte försov mig.
Kom precis hem, det är så tyst o jag orkar bara inte plugga.
Hittade dina mjukisar under min moppejacka. Höll dom ett tag o kände lukten av dig, av ditt hus o allt som har med dig att göra. Trodde inte jag hade några av dina saker kvar hemma hos mig, men tydligen hade jag glömt packa ner dom.
Jag undrar när du kommer för att hämta dom, undrar om du någon gg kommer ens prata med mig igen.
Jag har många funderingar som äter mig up inifrån, jag orkar inte längre äta, mår illa o känner för att bara försvinna.
Känns inte direkt kul med lov heller, har inget direkt planerat o många ska bort, så får väll se vad jag ska göra. Känns ju jättekul att sitta hemma o deppa...
Jag vet inte längre vad jag känner, idag har jag bara varit tom, inte orkat gråta, inte varit glad o velat snacka med någon direkt.
Jag har stött på detta förut, att efter stormen kommer lugnet, allt blir som bortblåst, som om du gått bort från mig för så länge sedan...som om inget längre betyder något o att endast tiden kan ge mig hopp om mig.
Jag orkar inte längre bry mig om vad du tycker, vad alla tänker o hur du mår.
För du mår ändå skit, alla ser att du är deppig. Men det är väll bara de jag inte förstår längre.
Varför är du det? deppig.
Varför låssas du må bra när allt må ha fallit.
Men jag tror inte du mår dåligt av mig iaf, för jag finns ju i princip inte i dit liv även fast du hela tiden snackar om mig.
Men du gjorde ditt val, de skulle få allt o bli bättre. Men har det fått de?
Jag antar att jag ändå saknar dig, iaf lite. Skulle vara skönt att ha dig sittandes bredvid mig när jag pluggar, att du spelar gitarr eller nåt.
Jag antar att jag längtar till saker som de brukade vara, då när jag var lycklig.
Men så kommer de ju aldrig bli igen, så varför tänker man tillbaka?
Kanske för att man för en stund insåg att man var lycklig
Kom precis hem, det är så tyst o jag orkar bara inte plugga.
Hittade dina mjukisar under min moppejacka. Höll dom ett tag o kände lukten av dig, av ditt hus o allt som har med dig att göra. Trodde inte jag hade några av dina saker kvar hemma hos mig, men tydligen hade jag glömt packa ner dom.
Jag undrar när du kommer för att hämta dom, undrar om du någon gg kommer ens prata med mig igen.
Jag har många funderingar som äter mig up inifrån, jag orkar inte längre äta, mår illa o känner för att bara försvinna.
Känns inte direkt kul med lov heller, har inget direkt planerat o många ska bort, så får väll se vad jag ska göra. Känns ju jättekul att sitta hemma o deppa...
Jag vet inte längre vad jag känner, idag har jag bara varit tom, inte orkat gråta, inte varit glad o velat snacka med någon direkt.
Jag har stött på detta förut, att efter stormen kommer lugnet, allt blir som bortblåst, som om du gått bort från mig för så länge sedan...som om inget längre betyder något o att endast tiden kan ge mig hopp om mig.
Jag orkar inte längre bry mig om vad du tycker, vad alla tänker o hur du mår.
För du mår ändå skit, alla ser att du är deppig. Men det är väll bara de jag inte förstår längre.
Varför är du det? deppig.
Varför låssas du må bra när allt må ha fallit.
Men jag tror inte du mår dåligt av mig iaf, för jag finns ju i princip inte i dit liv även fast du hela tiden snackar om mig.
Men du gjorde ditt val, de skulle få allt o bli bättre. Men har det fått de?
Jag antar att jag ändå saknar dig, iaf lite. Skulle vara skönt att ha dig sittandes bredvid mig när jag pluggar, att du spelar gitarr eller nåt.
Jag antar att jag längtar till saker som de brukade vara, då när jag var lycklig.
Men så kommer de ju aldrig bli igen, så varför tänker man tillbaka?
Kanske för att man för en stund insåg att man var lycklig
Kommentarer
Trackback
