mitt mörker drar förbi igen.

Känns som om jag haft ett moln av mörker runt mig hela dan', som om det när-som-helst skulle kväva mig.
Men jag vet att jag inte behöver vara sånhär, jag kan gå emot mig själv, ändå låter jag alltid mina känslor bestämma.
När ska jag sluta med detta? Det är ju något som är fel, något i mig som får mig att backa 3 steg ist för att gå framåt o se vad som väntar.

Man väljer väll för det mesta de säkra före de osäkra,
men det är ju inte ens egna fel att det alltid blir så,
om ni förstår


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0