dear somebody

Idag när jag pratade med dig kändes det som om du var vilken främling som helst på msn, som om vi aldrig ens snackat förut.
Jag saknar verkligen att snacka med dig o va vänner. Nu känns det som om vi är tillbaka till en ruta då vi inte ens har träffats, inte ens första gg.

Jag vet inte vad jag väntar på, för det känns bara som om vi kommer längre o längre ifrån varandra o att det kommer sluta med att vi inte vet av varandra.
Jo, jag vet att allt varit knas tydligen, jag förstår det. Men jag förstår inte hur jag måste bli undantryckt för det (fast jag vet ju att det säkert inte beror på det, men man kan ju alltid hoppas på det än att bli totalt dissad)

Jag saknar dig, okej?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0