Minnen

Jag minns när man var liten, man kunde gråta över så konstiga saker men i nästa sekund bli glad.
När man var liten var man sur tills någon fick en att skratta, sen hade man helt enkelt glömt bort allt
Jag minns hur man somnade sur men vaknade upp för att möta en ny dag.

Nu gråter vi över döden, brustna hjärtan o allt skit som finns runt oss
Nu sitter man sur tills man hittar nåt annat att sura över, eller skriker o säger saker man senare ångrar men inte längre kan ta tillbaka
Nu somnar man i tårar o vaknar lika trött o ledsen som man somnat, det är som om man bara försvinner 10 sekunder innan man igen måste möta världen med tårar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0