funderingar

Är det en instinkt vi alla djur har att söka kärlek eller är det mer en levande bekräftelse på att vi är någon?
ibland känns det som om vi inte finns för omvärlden, men när någon sedan börjar älska en finns man plötsligt.
Så vad är det man söker? är det att synas eller kan det också vara det som vi kallar äkta kärlek, att ha någon som ser en, någon som älskar en över allt annat, fast kanske är det mest....att få älska någon annan?
För det är ju den känslan som tar oss framåt, den känslan som får oss att vilja bli älskade o accepterade, så som vi är.
Men det är också det som sårar oss mest av allt....att inte bli älskad tillbaka.
Så vad är det som får oss att vågra chansa på något som kan göra så hilma ont att man inte orkar resa sig ur sängen på dagar o inte vågar ge allt igen för att inte upprepa de frgångna misstaget ?
vad är det om får oss att känna denna känsla?
är det bara en instinkt trots allt, naturens gång...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0