slutet?

Jag skäms över att ha förklarat allt jag känner, känner mig patetisk över hur jag känner o att du aldrig kommer förstå.
Grät aldrig när jag saknade dig, lät det bara passera som en vana som nästan upprepas varjedag.
Låg i min säng o tänkte på allt som hänt, ligger o minns alla svek, hur mkt jag försökt klara all skit, aldrig klagat eller orkat lyssna på sanningen som mina vänner sa om dig. Lät dig ge en chans att förstå en chans att försöka få allt bra.
Du tog inte den, du sket i allt, du lämnade mig kvar i det förflutna o försökte gå vidare.
Nu återkommer alla lögner för att du inte orkar prata, svek o alla minnen. Vi kan inte snacka, vi kan inte va vänner, vi kan inte va de vi va, för det är inte som då
Jag orkar bara inte kämpa längre.
jag tog mig igenom all skit men fan aldrig igen!

jag grät aldrig eller lät mig förstå hur sårad jag blev, men nu gör jag det o gråten bara kommer.
Tårarna bara rinner o vägrar sluta.

För ingen kan förstå,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0