igår

igår verkade mitt helvete till humör dra mkt uppmärksamhet. Men det verkade passera när jag slutade tänka på min störda mamma o på dig, som jag just nu saknar mest, mindes när vi skvätte vatten på varandra en helt vanlig lektion,
saknar dina : sover du? mess o att  prata hemlisar.
Men livet har väll sin gång, en dag blir jag av med min mamma för gott o innan dess lär jag flytta ifrån henne.
Med dig önskar jag att jag kunde förlåta, o kanske gå vidare...med dig brevid mig...en dag.
En dag kommer allt detta hända, eller så ändras ödena o dem jag älskat går en annan väg o jag också.

Men tills dess jag vill att ni ändå ska veta att jag älskade er dyrt en gång i livet o att jag hoppas att ni om 20 år tänker på mig också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0