människor

Allså jag tycker det är konstigt, allså männsikor. Alla bara drar sig undan, liksom har jag gjort nåt eller?
Kanske är man rädd för sanningen som man inte trodde fanns, det man bara anat men aldrig velat se i vitögat.
Alla vänner bara drar sig undan när man mår skit, är det äkta vänskap eller?
Liksom att jag mår skit smittar ju inte, eller vad har ni fåt för er?
Ni ska ju göra mig glad o få mig att inse att jag inte är ensam, men vf står jag då bara ensam kvar?

Jag önska jag vore lika stark som du Amanda, så skulle jag klara mig ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0