när jag minns något om oss o ser min nuvarande framtid

Jag vet inte om det är jag eller om det är allt runt om mig som rör på sig. Jag antar att det ibland är jag också...
Men jag har liksom inte haft några känslor över, några som jag behöver berätta om, jag har bara levt i de jag har o varit lycklig.
Promenader i skogen, att bara hålla om varandra, att bli behövd av någon.
Jag älskar dig, vi har upplevt på många underbara saker denna korta tid o du får allt o vara så mkt bättre fast jag ibland är sur. Jag gör saker som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, jag lever i min egen kärlekssaga nu, o jag tänker nog stanna här ett tag till iaf om vindarna inte för mig någon annanstans som jag inte hoppas.

Jag vet att det har hänt mkt i kärlek på sista tiden, de sista halvåret. Ja o för er som följt min blogg kanske förstår.
Jag träffade någon jag ville leva mitt liv med, någon som betydde en hel värld för mig. Jag hade kunnat hoppat ner för en bro om du bad mig, jag hade gjort allt o varit där, varit din för evigt.
Men jag är inte riktigt säker på vad som hände, kanske var din kärlek för mig för svag för mig att känna, kanske orkade jag inte kämpa för oss längre, kanske ville jag inte älska eller bli älskad. Sonata Arctica, Jag vet, det låter konstigt o känslorna är svåra att förstå, förklara. Men jag tror nog du vet ändå. Det blir som en saga som bara vi kan viska till varandra, som bara vi vet.
Kanske var det ödet, kanske var det du, eller jag. Jag lär ju aldrig veta.
Vi gav väll upp, vi orkade inte kämpa. Ibland tänker jag på det, jag vet inte om man ska kalla det att jag ångrar mig, jag är ju lycklig o jag hoppas av hela mitt hjärta att du också är det. Men jag tänker på det, undrar hur det skulle blivit, om vi hade vunnit vår kamp mot alla odds bara för kärlek. November rain, För vår kärlek, för de vi hade kommer jag alltid minnas, både som en lögn o som om allt fanns där. Shamandalie
Det var en tid då jag bara släppte taget. Det kändes så bra, ingen mer skit, men också inget mer du. Jag mådde inge bra då, men det kändes rätt, kanske var det inte menat de som hände. Men de som hände, hände. Ibland kommer jag tillbaka till ögonblick, det är som om de passerar mig som små bilder av saker, vissa kanske sanna andra inte. Men jag försöker att inte tänka på det o de brukar inte direkt fastna i mina tankar heller. Den tiden var då o nu. Forever and Always

Men sen fanns också en tid några veckor efter eller något, då jag insåg att du var borta. Det var som om jag kunde känna ekot i mitt hjärta efter den plats du hade. Det gjorde så ont. Kanske för att de jag kände var något, något som flöt i hela min kropp. Dina andetag, din röst, det var nog hur du såg på mig, ja allt. Jag vet också o viste redan då att jag inte var hon, jag var inte världens finaste, någon du ens gillade. Men det varkade inte spela någon roll. För vi fick det att funka, gav liv åt ordet föralltid, du var mitt liv, jag älskade dig. Jag älskar dig än, men inget är sig lik den tiden längre, men jag vet också att jag gått vidare och inte kommer gå tillbaka fast tanken kan vara frestande. Att bara kolla dig djupt in i ögonen och vara tillbaka, tillbaka där allt började. Ja, jag vill nog inte veta.

 Vi kanske slutade drömma, öppnade ögonen och insåg att...ja vad vi nu insåg, kanske att vi drömt, att det var fel, jag vet inte. Men jag kan riktigt inte fatta om allt ens hänt än, för jag undrar fortfarande vem du är, men jag behöver inte svar. För jag vet vem du var för mig, vad du alltid kommer vara.

Men efter en tid glömmer man, man går vidare. Vi var några andra då än nu. Vi levde ett annat liv, tsm.
Jag skulle vilja önska dig lycka. För det har jag, lycka.  För minnen består även fast vi inte gjorde det, för alltid.


Jag gick vidare, för att när jag kyste dig i mörkret första gg kände jag fjärilarna i magen, ni vet så som alla andra säger ska hända vid kärlek, som jag aldrig ens kunde tro skulle hända mig, huh fjärilar i magen, vilket bullshit, sånt händer iaf inte mig. Men kanske var det så, att mina vindar tog mig vidare. Någon där uppe kanske ville ge mig lycka o inte den med smärta i. Jag vet inte vad det var, det bara var. Allt med dig, något nytt som ändå kändes bekant. Jag älskar dig <3
Trackback
RSS 2.0