när jag minns något om oss o ser min nuvarande framtid
Jag vet inte om det är jag eller om det är allt runt om mig som rör på sig. Jag antar att det ibland är jag också...
Men jag har liksom inte haft några känslor över, några som jag behöver berätta om, jag har bara levt i de jag har o varit lycklig.
Promenader i skogen, att bara hålla om varandra, att bli behövd av någon.
Jag älskar dig, vi har upplevt på många underbara saker denna korta tid o du får allt o vara så mkt bättre fast jag ibland är sur. Jag gör saker som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, jag lever i min egen kärlekssaga nu, o jag tänker nog stanna här ett tag till iaf om vindarna inte för mig någon annanstans som jag inte hoppas.
Jag vet att det har hänt mkt i kärlek på sista tiden, de sista halvåret. Ja o för er som följt min blogg kanske förstår.
Jag träffade någon jag ville leva mitt liv med, någon som betydde en hel värld för mig. Jag hade kunnat hoppat ner för en bro om du bad mig, jag hade gjort allt o varit där, varit din för evigt.
Men jag är inte riktigt säker på vad som hände, kanske var din kärlek för mig för svag för mig att känna, kanske orkade jag inte kämpa för oss längre, kanske ville jag inte älska eller bli älskad. Sonata Arctica, Jag vet, det låter konstigt o känslorna är svåra att förstå, förklara. Men jag tror nog du vet ändå. Det blir som en saga som bara vi kan viska till varandra, som bara vi vet.
Kanske var det ödet, kanske var det du, eller jag. Jag lär ju aldrig veta.
Vi gav väll upp, vi orkade inte kämpa. Ibland tänker jag på det, jag vet inte om man ska kalla det att jag ångrar mig, jag är ju lycklig o jag hoppas av hela mitt hjärta att du också är det. Men jag tänker på det, undrar hur det skulle blivit, om vi hade vunnit vår kamp mot alla odds bara för kärlek. November rain, För vår kärlek, för de vi hade kommer jag alltid minnas, både som en lögn o som om allt fanns där. Shamandalie
Det var en tid då jag bara släppte taget. Det kändes så bra, ingen mer skit, men också inget mer du. Jag mådde inge bra då, men det kändes rätt, kanske var det inte menat de som hände. Men de som hände, hände. Ibland kommer jag tillbaka till ögonblick, det är som om de passerar mig som små bilder av saker, vissa kanske sanna andra inte. Men jag försöker att inte tänka på det o de brukar inte direkt fastna i mina tankar heller. Den tiden var då o nu. Forever and Always
Men sen fanns också en tid några veckor efter eller något, då jag insåg att du var borta. Det var som om jag kunde känna ekot i mitt hjärta efter den plats du hade. Det gjorde så ont. Kanske för att de jag kände var något, något som flöt i hela min kropp. Dina andetag, din röst, det var nog hur du såg på mig, ja allt. Jag vet också o viste redan då att jag inte var hon, jag var inte världens finaste, någon du ens gillade. Men det varkade inte spela någon roll. För vi fick det att funka, gav liv åt ordet föralltid, du var mitt liv, jag älskade dig. Jag älskar dig än, men inget är sig lik den tiden längre, men jag vet också att jag gått vidare och inte kommer gå tillbaka fast tanken kan vara frestande. Att bara kolla dig djupt in i ögonen och vara tillbaka, tillbaka där allt började. Ja, jag vill nog inte veta.
Vi kanske slutade drömma, öppnade ögonen och insåg att...ja vad vi nu insåg, kanske att vi drömt, att det var fel, jag vet inte. Men jag kan riktigt inte fatta om allt ens hänt än, för jag undrar fortfarande vem du är, men jag behöver inte svar. För jag vet vem du var för mig, vad du alltid kommer vara.
Men efter en tid glömmer man, man går vidare. Vi var några andra då än nu. Vi levde ett annat liv, tsm.
Jag skulle vilja önska dig lycka. För det har jag, lycka. För minnen består även fast vi inte gjorde det, för alltid.
Jag gick vidare, för att när jag kyste dig i mörkret första gg kände jag fjärilarna i magen, ni vet så som alla andra säger ska hända vid kärlek, som jag aldrig ens kunde tro skulle hända mig, huh fjärilar i magen, vilket bullshit, sånt händer iaf inte mig. Men kanske var det så, att mina vindar tog mig vidare. Någon där uppe kanske ville ge mig lycka o inte den med smärta i. Jag vet inte vad det var, det bara var. Allt med dig, något nytt som ändå kändes bekant. Jag älskar dig <3
Men jag har liksom inte haft några känslor över, några som jag behöver berätta om, jag har bara levt i de jag har o varit lycklig.
Promenader i skogen, att bara hålla om varandra, att bli behövd av någon.
Jag älskar dig, vi har upplevt på många underbara saker denna korta tid o du får allt o vara så mkt bättre fast jag ibland är sur. Jag gör saker som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, jag lever i min egen kärlekssaga nu, o jag tänker nog stanna här ett tag till iaf om vindarna inte för mig någon annanstans som jag inte hoppas.
Jag vet att det har hänt mkt i kärlek på sista tiden, de sista halvåret. Ja o för er som följt min blogg kanske förstår.
Jag träffade någon jag ville leva mitt liv med, någon som betydde en hel värld för mig. Jag hade kunnat hoppat ner för en bro om du bad mig, jag hade gjort allt o varit där, varit din för evigt.
Men jag är inte riktigt säker på vad som hände, kanske var din kärlek för mig för svag för mig att känna, kanske orkade jag inte kämpa för oss längre, kanske ville jag inte älska eller bli älskad. Sonata Arctica, Jag vet, det låter konstigt o känslorna är svåra att förstå, förklara. Men jag tror nog du vet ändå. Det blir som en saga som bara vi kan viska till varandra, som bara vi vet.
Kanske var det ödet, kanske var det du, eller jag. Jag lär ju aldrig veta.
Vi gav väll upp, vi orkade inte kämpa. Ibland tänker jag på det, jag vet inte om man ska kalla det att jag ångrar mig, jag är ju lycklig o jag hoppas av hela mitt hjärta att du också är det. Men jag tänker på det, undrar hur det skulle blivit, om vi hade vunnit vår kamp mot alla odds bara för kärlek. November rain, För vår kärlek, för de vi hade kommer jag alltid minnas, både som en lögn o som om allt fanns där. Shamandalie
Det var en tid då jag bara släppte taget. Det kändes så bra, ingen mer skit, men också inget mer du. Jag mådde inge bra då, men det kändes rätt, kanske var det inte menat de som hände. Men de som hände, hände. Ibland kommer jag tillbaka till ögonblick, det är som om de passerar mig som små bilder av saker, vissa kanske sanna andra inte. Men jag försöker att inte tänka på det o de brukar inte direkt fastna i mina tankar heller. Den tiden var då o nu. Forever and Always
Men sen fanns också en tid några veckor efter eller något, då jag insåg att du var borta. Det var som om jag kunde känna ekot i mitt hjärta efter den plats du hade. Det gjorde så ont. Kanske för att de jag kände var något, något som flöt i hela min kropp. Dina andetag, din röst, det var nog hur du såg på mig, ja allt. Jag vet också o viste redan då att jag inte var hon, jag var inte världens finaste, någon du ens gillade. Men det varkade inte spela någon roll. För vi fick det att funka, gav liv åt ordet föralltid, du var mitt liv, jag älskade dig. Jag älskar dig än, men inget är sig lik den tiden längre, men jag vet också att jag gått vidare och inte kommer gå tillbaka fast tanken kan vara frestande. Att bara kolla dig djupt in i ögonen och vara tillbaka, tillbaka där allt började. Ja, jag vill nog inte veta.
Vi kanske slutade drömma, öppnade ögonen och insåg att...ja vad vi nu insåg, kanske att vi drömt, att det var fel, jag vet inte. Men jag kan riktigt inte fatta om allt ens hänt än, för jag undrar fortfarande vem du är, men jag behöver inte svar. För jag vet vem du var för mig, vad du alltid kommer vara.
Men efter en tid glömmer man, man går vidare. Vi var några andra då än nu. Vi levde ett annat liv, tsm.
Jag skulle vilja önska dig lycka. För det har jag, lycka. För minnen består även fast vi inte gjorde det, för alltid.
Jag gick vidare, för att när jag kyste dig i mörkret första gg kände jag fjärilarna i magen, ni vet så som alla andra säger ska hända vid kärlek, som jag aldrig ens kunde tro skulle hända mig, huh fjärilar i magen, vilket bullshit, sånt händer iaf inte mig. Men kanske var det så, att mina vindar tog mig vidare. Någon där uppe kanske ville ge mig lycka o inte den med smärta i. Jag vet inte vad det var, det bara var. Allt med dig, något nytt som ändå kändes bekant. Jag älskar dig <3
Desire
"It's cloudy and I can see the snow falling down outstide the window.
It's so light
as it flows trough the air slowly,
to later touch the ground.
I'm lying in your bed.
I know why but I'm not gona tell you
The wind gets trough the window and touches my body,
I shiver and move closer to your body.
Your beautiful body,
naked next to me.
I just want to touch it
just stay in your arms for just a little more time.
can I do that?
Is this a dream, my own dream or just one you have sometimes?
I don't know, or do I ?
I don't bother to ask my self that eather
I just want to stay
just for a little time
Just to be close,
just to touch you
just so that you will have time to hold me
just a moment
I don't want to open my eyes and not have you there
I know why I dream this dream,
it's because I'm not suppose to,
not suppose to want you
not alowed to do it
I'm not suppose to want this
but I do desire you, today, yesterday maybe tomorrow too
but not the day after
but I do it now,
I desire you
My head is spinning and my hand are a tickling inside
moving,
wanting
just to touch you,
just a little
just to move your body from head to toe
have my hands on your body
to move them slowly
stop my desire
kiss me
hold me
make it stop
just do it now!
I can't bare to have this feeling inside me
and then you wake up, feeling warm inside,
was that just a dream or are you still lying next to me?
That's why we all dream, to have what we can't have, to hold how we shall not hold
It's so light
as it flows trough the air slowly,
to later touch the ground.
I'm lying in your bed.
I know why but I'm not gona tell you
The wind gets trough the window and touches my body,
I shiver and move closer to your body.
Your beautiful body,
naked next to me.
I just want to touch it
just stay in your arms for just a little more time.
can I do that?
Is this a dream, my own dream or just one you have sometimes?
I don't know, or do I ?
I don't bother to ask my self that eather
I just want to stay
just for a little time
Just to be close,
just to touch you
just so that you will have time to hold me
just a moment
I don't want to open my eyes and not have you there
I know why I dream this dream,
it's because I'm not suppose to,
not suppose to want you
not alowed to do it
I'm not suppose to want this
but I do desire you, today, yesterday maybe tomorrow too
but not the day after
but I do it now,
I desire you
My head is spinning and my hand are a tickling inside
moving,
wanting
just to touch you,
just a little
just to move your body from head to toe
have my hands on your body
to move them slowly
stop my desire
kiss me
hold me
make it stop
just do it now!
I can't bare to have this feeling inside me
and then you wake up, feeling warm inside,
was that just a dream or are you still lying next to me?
That's why we all dream, to have what we can't have, to hold how we shall not hold
fjärilar i magen
När du ser på mig känner jag mig glad, jag vill att du ska se mig, jag vill att du ska le mot mig.
När du vänder din blick till mig blir jag nervös o generad, jag vill se tillbaka men vågar inte
När du vänder din blick till mig blir jag nervös o generad, jag vill se tillbaka men vågar inte
jag tror jag känner något inom mig
10 min kärlek
Många tycker det verkar överskattat att man ska finna sin stora kärlek o att ens första kärlek verkligen är speciell.
Jag som är lite skeptiskt mot kärlek o dess vägar att kontrollera en måste ändå uttrycka mig på de sättet att de vist finns, i dåliga former o bra former.
Jag har iaf en stor kärlek, min första riktiga. Det är inte många som känner till den eller kanske ens vet något.
Men jag mötte min stora o första kärlek för länge sedan. Jag älskade honom djupt och våra minnen slår alla kärleksfilmer som nånsin kommit.
De var kyssande i regnet, gråtande, underbara ögonblick i mörkret då han viskade att han älskade mig, de var bråk om kärleken, vi var uppe sent, vi höll om varandra o han fick mitt hjärta att slå så många extra slag.
Jag tror jag upplevde något som jag nog aldrig kommer få uppleva mer, de var magiskt o ändå smärtsamt.
Vi bildade våran egen kärlekshistoria på tomma ord och ögonblick. Jag har aldrig älskat någon så mkt o kommer nog alltid minnas det vi hade.
Det var min kärlek, en hemlig kärlek på sina sätt. Men jag ångar inget,
Jag som är lite skeptiskt mot kärlek o dess vägar att kontrollera en måste ändå uttrycka mig på de sättet att de vist finns, i dåliga former o bra former.
Jag har iaf en stor kärlek, min första riktiga. Det är inte många som känner till den eller kanske ens vet något.
Men jag mötte min stora o första kärlek för länge sedan. Jag älskade honom djupt och våra minnen slår alla kärleksfilmer som nånsin kommit.
De var kyssande i regnet, gråtande, underbara ögonblick i mörkret då han viskade att han älskade mig, de var bråk om kärleken, vi var uppe sent, vi höll om varandra o han fick mitt hjärta att slå så många extra slag.
Jag tror jag upplevde något som jag nog aldrig kommer få uppleva mer, de var magiskt o ändå smärtsamt.
Vi bildade våran egen kärlekshistoria på tomma ord och ögonblick. Jag har aldrig älskat någon så mkt o kommer nog alltid minnas det vi hade.
Det var min kärlek, en hemlig kärlek på sina sätt. Men jag ångar inget,
<3
I waked a long way trought darks and sadness, but I finally saw the light.
To my help I had time and a candle. That's all it takes.
To my help I had time and a candle. That's all it takes.
de var länge sen det...
att ha älskat en oändlighet
är precis som det låter, att älska tills man inte mer kan älska.
Men då har man inte älskat klart utan då älskar man bara mer.
Frågan är bara hur man slutar älska?
Men det gör man aldrig, man bara gömmer det inom sig.
Men då har man inte älskat klart utan då älskar man bara mer.
Frågan är bara hur man slutar älska?
Men det gör man aldrig, man bara gömmer det inom sig.
let the game begin
Idag mådde C bra, han har lisa o hon betyder allt för honom. Som vän, om jag får använda de termerna men men, mys mys.
Han saknar nog inte mig speciellt mkt o vill bara bli av med mig. De märks o det gör nog inte ont längre i hans hjärta. Det borde inte göra ont, det borde kännas bra, för de han har gjort är för att må bättre. Men jag förstår då inte varför han mår skit o leker en lek som heter såra-s-mest-o-vem-mår-bäst
Han tror att han komemr vinna. Men det finns bara föörlorare på denna lek.
Man förlorar alltid något. Men jag har redan förlorat allt, så det är din tur att spela.
Du har nu förlorat förståndet, respekten o "att må dåligt"
vill du ens veta vad nästa är?
Men hur gör man de?
Hur blir man av med mig?
Han tror det rätta att göra är att ignorera mig o såra mig. För på de sättet kommer han bli av med mig o slippa reda ut allt som hänt. Men jag vet inte varför jag fortfarande står upp, jag står upp o tar all skit.
Varför? för att jag bryr mig, för att han "är" min bästa vän o för att jag aldrig ger upp.
Jag kan inte ens förstå hur man kan göra såhär mot någon, inte mindre någon man älskar, älskat. Att bara försöka glömma o gå vidare. Det är inte så lätt. Det kommer tillbaka till en. De kommer slå honom så hårt i ansiktet att det inte är sant.
Jag är viktig, jag är någon, jag är något som känns. Något som kommer kännas en lång stund.
Så när du medvetet sårar o förudmjukar någon, då tror jag på fud eller karma. Jag tror att du kommer känna de jag känner, men mkt värre. Att du en dag kommer inse att du gått miste om någon som kunde stått på din sida hela ditt liv.
För jag är sån, jag finns där, alltid. Men de du gör mot mig kommer stänga mig från dig, jag kommer hata dig, få dig att gå igenom de samma om du fortsätter. Jag kommer önska dig de, fast jag bryr mig.
För till sist kommer jag inte bry mig mer, då kommer jag se dig i ögonen med rent hat, då, då kanske du inser att det inte var värt det.
Jag hoppas du en dag inser, inser o ser mig framför dig. Inser att jag aldrig skulle lämnat din sida, aldrig skulle gått iväg, alltid orkat med dig o kämpat för dig, hur mkt det än skulle tagit av mig, jag skulle kämpat, för dig, för att du skulle få det bra.
Det har jag alltid gjort, kämpat för dig. För oss. För dig...
Allt har jag låtit mig själv genomlida för att du skulle få det bra, jag har stått stadig när din familj sårat mig, jag har stått kvar när du sårat mig. Jag har tagit all skit, från alla o när du var sur, då fick jag hantera det o alltid minnas att du älskade mig, mest av allt. För de har jag orkat.
För att jag älskade dig, mest av allt, du var min bästa vän, min familj o de jag levde för. Du var min framtid o mitt hopp, du fick mig att må bra o vara glad. Jag tog alltid hand om dig med öppna armar, fanns alltid där för att öppna mig o hade alltid min dörr öppen.
Men nu vill jag stänga den, stänga den för alltid, för det är kallt o blåser, o det kommer ingen genom dörren längre. Kommer aldrig komma någon, nå mer.
Du, varför är det så svårt?
Varför ligger du hemma sömnlös o gråter?
Varför, varför vill du skada mig tills jag faller ihop o gråter?
jag ger mig om du lyckas o vill.
Han saknar nog inte mig speciellt mkt o vill bara bli av med mig. De märks o det gör nog inte ont längre i hans hjärta. Det borde inte göra ont, det borde kännas bra, för de han har gjort är för att må bättre. Men jag förstår då inte varför han mår skit o leker en lek som heter såra-s-mest-o-vem-mår-bäst
Han tror att han komemr vinna. Men det finns bara föörlorare på denna lek.
Man förlorar alltid något. Men jag har redan förlorat allt, så det är din tur att spela.
Du har nu förlorat förståndet, respekten o "att må dåligt"
vill du ens veta vad nästa är?
Men hur gör man de?
Hur blir man av med mig?
Han tror det rätta att göra är att ignorera mig o såra mig. För på de sättet kommer han bli av med mig o slippa reda ut allt som hänt. Men jag vet inte varför jag fortfarande står upp, jag står upp o tar all skit.
Varför? för att jag bryr mig, för att han "är" min bästa vän o för att jag aldrig ger upp.
Jag kan inte ens förstå hur man kan göra såhär mot någon, inte mindre någon man älskar, älskat. Att bara försöka glömma o gå vidare. Det är inte så lätt. Det kommer tillbaka till en. De kommer slå honom så hårt i ansiktet att det inte är sant.
Jag är viktig, jag är någon, jag är något som känns. Något som kommer kännas en lång stund.
Så när du medvetet sårar o förudmjukar någon, då tror jag på fud eller karma. Jag tror att du kommer känna de jag känner, men mkt värre. Att du en dag kommer inse att du gått miste om någon som kunde stått på din sida hela ditt liv.
För jag är sån, jag finns där, alltid. Men de du gör mot mig kommer stänga mig från dig, jag kommer hata dig, få dig att gå igenom de samma om du fortsätter. Jag kommer önska dig de, fast jag bryr mig.
För till sist kommer jag inte bry mig mer, då kommer jag se dig i ögonen med rent hat, då, då kanske du inser att det inte var värt det.
Jag hoppas du en dag inser, inser o ser mig framför dig. Inser att jag aldrig skulle lämnat din sida, aldrig skulle gått iväg, alltid orkat med dig o kämpat för dig, hur mkt det än skulle tagit av mig, jag skulle kämpat, för dig, för att du skulle få det bra.
Det har jag alltid gjort, kämpat för dig. För oss. För dig...
Allt har jag låtit mig själv genomlida för att du skulle få det bra, jag har stått stadig när din familj sårat mig, jag har stått kvar när du sårat mig. Jag har tagit all skit, från alla o när du var sur, då fick jag hantera det o alltid minnas att du älskade mig, mest av allt. För de har jag orkat.
För att jag älskade dig, mest av allt, du var min bästa vän, min familj o de jag levde för. Du var min framtid o mitt hopp, du fick mig att må bra o vara glad. Jag tog alltid hand om dig med öppna armar, fanns alltid där för att öppna mig o hade alltid min dörr öppen.
Men nu vill jag stänga den, stänga den för alltid, för det är kallt o blåser, o det kommer ingen genom dörren längre. Kommer aldrig komma någon, nå mer.
Du, varför är det så svårt?
Varför ligger du hemma sömnlös o gråter?
Varför, varför vill du skada mig tills jag faller ihop o gråter?
jag ger mig om du lyckas o vill.
idag
Dagarna passerar allt snabbare tycker jag, men jag vaknar fortfarande mitt i natten o kan inte somna om. Tänker på allt som hänt o på hur svårt det varit o vad jag har gjort fel.
Men man kan ju inte tänka så, men jag gör j det ändå... det är svårt att kämpa o nu när du inte ens snacka med mig så antar jag att du gett upp hoppet om mig o om våran vänskap också. Vet inte vad jag ska tro eller göra så får bara sitta hemma o hoppas på att något kanske händer.
Men känns som att om du bara släpper mig så kommer du inte snacka med mig mer, det brukar vara så. Folk kan bara inte snacka med mig när jag är sur eller ledsen.. de gäller alla, inga undantag. Eller så skiter bara folk i att jag mår dåligt, men det gör inte så mkt. Jag har förstått verkligheten runt mig.
Men jag vet att ju längre tid de går ju mindre snackar vi o ju längre tid man inte snakcar med varandra ju svårare blir det att hitta tillbaka o ha nåt att snacka om.
Jag vet inte vad som kommer hända o ja jag är skit rädd för vad som kommer hända nästa dag o dagen efter det...
nästan så man sitter hemma o har ångest över det.
Men jag tycker bara det är så orättvist, jag fanns fan alltid där för dig o de kändes som om du inte uppskattade mig ens o nu håller du på o leker eller vad du gör o så får jag inte höra av mig eller nåt.
Det är förjävligt, jo det är verkligen det. Rädsla o sorg blandat med oro o tårar.
Fattar inte att jag går igenom dethär just nu, att det ens kunde hända. Men jag fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv.
Men jag antar att de betyder att du betyder mkt o att jag fortfarande känner nåt.
Men man kan ju inte tänka så, men jag gör j det ändå... det är svårt att kämpa o nu när du inte ens snacka med mig så antar jag att du gett upp hoppet om mig o om våran vänskap också. Vet inte vad jag ska tro eller göra så får bara sitta hemma o hoppas på att något kanske händer.
Men känns som att om du bara släpper mig så kommer du inte snacka med mig mer, det brukar vara så. Folk kan bara inte snacka med mig när jag är sur eller ledsen.. de gäller alla, inga undantag. Eller så skiter bara folk i att jag mår dåligt, men det gör inte så mkt. Jag har förstått verkligheten runt mig.
Men jag vet att ju längre tid de går ju mindre snackar vi o ju längre tid man inte snakcar med varandra ju svårare blir det att hitta tillbaka o ha nåt att snacka om.
Jag vet inte vad som kommer hända o ja jag är skit rädd för vad som kommer hända nästa dag o dagen efter det...
nästan så man sitter hemma o har ångest över det.
Men jag tycker bara det är så orättvist, jag fanns fan alltid där för dig o de kändes som om du inte uppskattade mig ens o nu håller du på o leker eller vad du gör o så får jag inte höra av mig eller nåt.
Det är förjävligt, jo det är verkligen det. Rädsla o sorg blandat med oro o tårar.
Fattar inte att jag går igenom dethär just nu, att det ens kunde hända. Men jag fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv.
Men jag antar att de betyder att du betyder mkt o att jag fortfarande känner nåt.
S, kämpar på för vad då?
<3
Patience- Gn'R
<3
Jag älskar dig, vad som än händer...
<3
Det är som om det står en mur mellan vänskap o kärlek, o när man väl kommer över kommer man aldrig tillbaka igen
Not everyone can reach the top of the mountain
<3
Will love last a lifetime or will death and sorrow kill the flower that we grown inside?, will it die or fight?
Fight for the right thing...or for just a fantasy or reality we built up together by saing the 3 words?
Would I ever give up loving...loving you with all I have or will my world fall a part and all the pieces dissapare so that I don't have anything anymore, nothing to love you with?
Will you stay forever if I would ask you,or leave when I close my eyes?
Would it be enought to say that I love you?
At night I lie sleepless think what life wants of me, what you want. Am I enought for this world?
<3
Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence
And leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage
For what resembles rage again
So if you love me let me go
And run away before I know
My heart is just too dark to care
I cant destroy what isn't there
Deliver me into my fate
If I'm alone I cannot hate
I don't deserve to have you
My smile was taken long ago
If I can change I hope I never know
I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn't face a life without your light
But all of that was ripped apart...
When you refused to fight
So save your breath I will not hear
I think I made it very clear
You couldn't hate enough to love
Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend
Then I could hurt you in the end
I never claimed to be a Saint
My own was banished long ago
It took the death of hope to let you go
So break yourself against my stones
And spit your pity in my soul
You never needed any help
You sold me out to save yourself
And I wont listen to your shame
You ran away you're all the same
Angels lie to keep control
My love was punished long ago
If you still care, don't ever let me know
If you still care, don't ever let me know...
Kärlek
jag vet inte vad det är med dig som får mig att må så bra
kanske är det när du kysser mig
eller bara när du kollar på mig,
att få se dig varjedag,
att få hålla om dig,
hålla din hand bara,
jo kanske är det bara små och obetydliga saker som gör det underbart
för när jag ligger i min säng är det något som alltid fattas
när jag försöker sova är det dina andetag jag saknar
när jag mår som dåligast då är det din famn jag vill ligga i
du vet nog redan att jag älskar dig
men du men inte hur mkt
Men jag älskar dig jättemkt Corey <3
MUSIK
When I look into your eyes
I can see a love restrained
But darlin' when I hold you
Don't you know I feel the same
'Cause nothin' lasts forever
And we both know hearts can change
And it's hard to hold a candle
In the cold November rain
We've been through this
Such a long long time
Just tryin' to kill the pain
Yeahh..
But lovers always come
And lovers always go
And no one's really sure
Who's lettin' go today
Walking away
If we could take the time
To lay it on the line
I could rest my head
Just knowin' that you were mine
All mine
So if you want to love me
Then darlin' don't refrain
Or I'll just end up walkin'
In the cold November rain
Då var det påsk
Glad Påsk
<3
it's the short and meaningless moments in life we appreciate the most
kärlek
"älskar du mig? eller var det för så länge sedan så att vi inte längre vill minnas"
Not everyone can reach the top of the mountain
Fight for the right thing...or for just a fantasy or reality we built up together by saing the 3 words?
Would I ever give up loving...loving you with all I have or will my world fall a part and all the pieces dissapare so that I don't have anything anymore, nothing to love you with?
Will you stay forever if I would ask you,or leave when I close my eyes?
Would it be enought to say that I love you?
At night I lie sleepless think what life wants of me, what you want. Am I enought for this world?
Come away with innocence
And leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage
For what resembles rage again
So if you love me let me go
And run away before I know
My heart is just too dark to care
I cant destroy what isn't there
Deliver me into my fate
If I'm alone I cannot hate
I don't deserve to have you
My smile was taken long ago
If I can change I hope I never know
I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn't face a life without your light
But all of that was ripped apart...
When you refused to fight
So save your breath I will not hear
I think I made it very clear
You couldn't hate enough to love
Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend
Then I could hurt you in the end
I never claimed to be a Saint
My own was banished long ago
It took the death of hope to let you go
So break yourself against my stones
And spit your pity in my soul
You never needed any help
You sold me out to save yourself
And I wont listen to your shame
You ran away you're all the same
Angels lie to keep control
My love was punished long ago
If you still care, don't ever let me know
If you still care, don't ever let me know...
kanske är det när du kysser mig
eller bara när du kollar på mig,
att få se dig varjedag,
att få hålla om dig,
hålla din hand bara,
jo kanske är det bara små och obetydliga saker som gör det underbart
för när jag ligger i min säng är det något som alltid fattas
när jag försöker sova är det dina andetag jag saknar
när jag mår som dåligast då är det din famn jag vill ligga i
du vet nog redan att jag älskar dig
men du men inte hur mkt
Men jag älskar dig jättemkt Corey <3
I can see a love restrained
But darlin' when I hold you
Don't you know I feel the same
'Cause nothin' lasts forever
And we both know hearts can change
And it's hard to hold a candle
In the cold November rain
We've been through this
Such a long long time
Just tryin' to kill the pain
Yeahh..
But lovers always come
And lovers always go
And no one's really sure
Who's lettin' go today
Walking away
If we could take the time
To lay it on the line
I could rest my head
Just knowin' that you were mine
All mine
So if you want to love me
Then darlin' don't refrain
Or I'll just end up walkin'
In the cold November rain
it's the short and meaningless moments in life we appreciate the most
