Idag

Insåg jag hur ont de kan göra, hur mycket smärta och sorg man har inom sig. Hur svårt det är att le när allt faller.
Idag mindes jag tillbaka på en glömd tid, som bara försvinner mellan fingrarna på en när man inte tittar.
Men jag vet hur viktigt det är att minnas, att förlåta. Men det är något jag aldrig vill, minnas eller förlåta.
Folk kanske säger att man med tiden förlåter, precis som att såren läker. Men de gör de aldrig. Man förlåter aldrig, man bara väljer att blunda.

"På en vacker äng kommer jag dansa och le tills min väld kommit till rätta.
Där lyser solen och allt är bara borta.
Man kan bara lägga ned o glömma...bara försvinna.
Så älskade blunda, blunda så hårt tills du inte längre ser din smärta, dina sorger, ditt hat.
Blunda och lägg dig bara på ängen.
Känn hur allt bara omfamlar dig. Du är hemma nu... "

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0