Det bara är så,
Igår kom jag på en sak, en sak jag vetat länge. Jag är hel enkelt rädd för människor. Jag gillar ju inte hajar ehller men det är en helt annan sak.
Männsikor är kompilcerade små varelser med känslomässiga kriser o saker som kallas kärlek o vänskap.
Jag är helt enkelt rädd för dom. De vill komma nära, lära känna en, känna på en o värst av allt, älska en.
Jag fattar bara inte hur dt går til, hur man älskar någon, hur man kan få försig att man känner det.
Jag må verka helt korkad, kanske. Men jag förstår mig bara inte på hur man skulle vilja öppna sig, låta folk komma nära o bli sårad. Kanske därför jag inte vill låta folk komma nära, jag vill inte lära känna folk bara. Jag gillar min ensamhet, jag har ju alltid levt så, vf ändra det nu. Jag gillar inte snabba förändringar heller, dessutom om man blir fast för en männsika blir man beroende av den. Sen när den männsikan försvinner blir man ju ensam o man känner sig skit. Palla att mänsligheten är sån.
Jag gillar inte männskor, det bara är så.
Männsikor är kompilcerade små varelser med känslomässiga kriser o saker som kallas kärlek o vänskap.
Jag är helt enkelt rädd för dom. De vill komma nära, lära känna en, känna på en o värst av allt, älska en.
Jag fattar bara inte hur dt går til, hur man älskar någon, hur man kan få försig att man känner det.
Jag må verka helt korkad, kanske. Men jag förstår mig bara inte på hur man skulle vilja öppna sig, låta folk komma nära o bli sårad. Kanske därför jag inte vill låta folk komma nära, jag vill inte lära känna folk bara. Jag gillar min ensamhet, jag har ju alltid levt så, vf ändra det nu. Jag gillar inte snabba förändringar heller, dessutom om man blir fast för en männsika blir man beroende av den. Sen när den männsikan försvinner blir man ju ensam o man känner sig skit. Palla att mänsligheten är sån.
Jag gillar inte männskor, det bara är så.
Kommentarer
Trackback
