till alla idioter som "älskar"
så många armar som hållit om mig,
för löst, för att någonsin kunna fånga upp mig.
men jag är inte dum, jag vet det varje gång, ni behöver inte sucka,
förlåt för att jag förlåter
killar som ni kallar idioter, som aldrig borde få röra mig igen, det är fel, jag vet.
jag tror på deras ord och det är min svaghet, jag tar ett förlåt som en ursäkt, till något, som jag också vet, aldrig kommer gå att sudda ut.
och jag vet att dom inte minns vår lukt längre. eller min ögonfärg eller födelsedag, och jag vet att dom aldrig fick veta att jag skrev kärlekshistorier om dom, att jag tjatade om dom och hur söta, och underbara, och gulliga, och om hur perfekta dom var, såpass länge att mina vänner bara ville kräkas.
och dom fick aldrig veta, nej ingen har fått veta, hur sårad jag egentligen blivit
för det finns
så många killar som viskat ”jag älskar dig”
utan att mena det.
och slitit sönder mitt hjärta utan att ens lämnat skärvor kvar...
