När allt faller, då står vi o ser på

Det är så, vi är svikna orkar inte ta hand om alla problem, vi bara låter allt krossas till golvet som kristallglas.
Jo jättelätt att sedan plocka upp alla bitarna o få en helhet igen.
Alla är vi väll inte starka o håller huvudet högt, vi alla faller, nån gg.
Men det beror på hur illa vi faller också, på från hur hög höjd vi hoppar ut mot stupet. Jag är stark, men jag är också sårbar, för jag håller som många andra, allt inom mig.

Men allt som jag gått igenom o allt jag bearbetat längst vägen har fått mig att bli stark, har fått mig att orka med vad som än kommer i min väg. Men klart att problemen är stora o hopplösa i början, men jag tror man inser sedan att det går att fixa.
Det må inte finnas en helhet kvar, men då är det bara att börja om, köpa en ny kristallvas.
Folk säger att det är de som kallas att gå vidare. Men det är inte det, att gå vidare, det är en lång process som kan ta år. Det är den processen som får oss att inse o se allt på ett annat sätt.
Det är en sak man måste ta tag i, en del av ens liv, en annan människa.
Det går inte bara att gå vidare i livet, att bara ignorera sina problem o bara förtränga allt.
För när saker är som värst o du ä'r ensam i världen, det är då allt kommer som niagrafallen fallande rakt ner på dig.
Det är då du känner nåt, det är då behöver den du förlorat. Det är då du önskar att saker kunde bara annorlunda,
men det är då, då allt är försent. Det är då man sårat, svikit o aldrig insett vad personen betydde för en.
Men då är det försent, för då kommer du ha kastat din kristall vas i golvet o fått sett personen förgäves försöka fixa ihop den igen. Det är då du inte längre kan köpa en ny, för att allt ska vara bra.
För vasen representerar dig, det var de vi hade, de som alla minnen rymmer. Det är just den vasen som är du.

du kan springa hur långt du vill, du kan önska bort mig, o förtränga. Men vet du, jag kommer komma någon dag, du kommer minnas mig, du kommer gråta o förhoppningsvis inse vad du gjort.
Kommer allt vara värt  det då?
Tror du jag kommer stå kvar här då?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0