helg, vilken katastrof
Jag vet inte varför jag inte gillar helger nå mer. känns bara som om emsamheten o allt tjafs bara uppstår som en våg på fredagen efter skolan. De lämnar en inte heller förren sent på söndagen då man får ångest för skolan ist.
Jag som inte har så många vänner o ingen familj som bryr sig. Då känns det som om ingen finns där nu. Alla bara vänder ryggen emot o orkar inte.
Det har väll iof alltid varit så, att när något händer mig går bara alla o jag blir ensam kvar.
Nu känns det extra jobbigt, nu när jag förlorat mitt allt.
Det bara känns som om världen gått under o jag inte har någonstans att gå.
de sägs ju att livet är vad man för det till. Men då känns det verkligen som jag förstört hela mitt liv hela tiden.
Jag kan bara inte tänka framåt, kan inte se positivt eller orka med något längre.
jag vet bara inte vad som hänt, känns som om jag alltid klarat mig, men inte nu längre.
Jag som inte har så många vänner o ingen familj som bryr sig. Då känns det som om ingen finns där nu. Alla bara vänder ryggen emot o orkar inte.
Det har väll iof alltid varit så, att när något händer mig går bara alla o jag blir ensam kvar.
Nu känns det extra jobbigt, nu när jag förlorat mitt allt.
Det bara känns som om världen gått under o jag inte har någonstans att gå.
de sägs ju att livet är vad man för det till. Men då känns det verkligen som jag förstört hela mitt liv hela tiden.
Jag kan bara inte tänka framåt, kan inte se positivt eller orka med något längre.
jag vet bara inte vad som hänt, känns som om jag alltid klarat mig, men inte nu längre.
Kommentarer
Trackback
