fick det väll som ett tecken

föreställ er:

en ljusgrön äng i fullblom av alla dessa olika blommor, du letar efter någon,
solen lyser starkt på din sommarbruna hud.
Tillsist kommer du fram till en stor mur.
Du vet precis vad som finns bakom,
du försöker desperat komma igenom, du ropar o skriker, men får inget svar
dina hänbder värker med du rör ändå dina händer mot murens ogämna underlag som ett sita försök,
 ett hål
du kollar försiktigt igenom det.
Du ser inget först, men sedan ser du honom, sittandes vid en brasa någonstans avlägset från muren.
Du känner den kalla vinden mot din hud som strömmar ut genom hålet.
Du vill bara stäcka ut en hand o ta tag i honom,
har så mkt att säga
men allt är bara ett mörker,
 som om något håller er isär av en anledning, att vissa ord inte är såna man får nämna
du viskar sakta in i hålet,
jag gillar dig, försvinn inte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0