det finns en tid för allt

då var det dags,
dags att möta sin största rädsla
Så?
hur känner jag mig?
Jag vet inte än...

hur ska man egentligen känna över nåt sånthär?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0